lite hederlig vanlig jävla julefrid.

 
utanför singlar stora snöflingor ner flera timmar i sträck. 
det är två veckor kvar till jul tydligen.
så vi kånkar upp den enda jullådan vi äger. 
packar upp den ena tomten fulare den andra.
jag trycker ner mossa i adventsljusstaken. 
alex monterar upp plastgranen jag avskyr, sätter dit ljusslingan. 
konstaterar att den har samma watt som de där sjukhuslamporna, men hajfavjar ändå för det faktum att den i vare fall funkar för andra året i rad.  
och nä, hos oss finns inga vackra, dyra eller unika vintagefyndade julkulor.
här stoltserar vi med ICAS egna och någonting som mormor en gång virkat. 
 
 
vi sätter på julmusik.
säger "fan, vi borde kanske ta kort på det här? du vet, noahs första jul å allt"
så jag gräver fram kameran. tar oengagerat suddiga bilder på rad.
alex tar som vanligt ännu suddigare.
sen turas vi om att stå med noah i famnen vid granen för att se blida, lyckliga och harmoniska ut.
men noah är skittrött, jag har smutsigt hår och sladdriga pattar som hänger fritt. alex svettas.
tillslut drämmer noah ivrigt en julkula i mitt så väldigt blida ansikte.  
vi ger upp.
konstaterar "tur att han inte minns sin första jul" och hänger bara upp hälften av juldekorationerna. 
för här råder ingen julefrid. 
här råder tröttheten. mänskligheten.
den hederliga vanliga jävla vanligheten som på sin höjd kanske orkar halvvägs. 
utan glamour, konstant perfektion eller eviga romantiseringar. 
 
och det är bra så. 
till och med skönast så. 
vi kan äta köpelussebullar, kittlas i sängen och dansa fult till jullåtar ändå. 
 
ps. ljusslingan dog efter en halvtimme. 
0 kommentarer